Älskar vårt nya hem :)

Hade en super jobbig vecka förra veckan, jobb, jobb, jobb..urk. Men nu är alla deadlines avklarade för den här stunden och nu kan jag ta några djupa andetag o tänka på annat än jobb :)

Vi har nu börjat få rätt så bra uppackat här hemma. Vårt sovrum e ännu lite kaos för vi har inget vettigt klädskåp där ännu. Vi tänker bygga ett klädrum, och det kan ju ta sin tid före det realiseras. Men i övrigt börjar de flesta lådor vara uppackade. En del rum har gardiner t.o.m! Det här huset är alltså HÄRLIGT!! För det första så doftar det så gott här! Och så är det bara en så skön "känsla" här! Tror att gänget som här bor inverkar en del på det också :)

Grannens barn var här o leka igår, och en del av våra barn var till dom o leka, härligt att barnen har lek-kompisar så nära att dom själva kan gå av-o-an till varandra. Idag blir vi igen på tumis med Eric här, få se hur vi klarar av tystnaden efter veckoslutet. Kanske vi får be grannens barn komma hit o väsnas lite för oss :)

Inga hypermarketar till Kungsporten

Idag beslöt miljöministeriet att de planerade hypermarketarna som skulle komma till Kungsporten inte godkänns i landskapsplanen. Det här är precis i linje med miljöministeriets linjedragning i dom här frågorna, det skall inte planeras stora enheter utanför existerande samhälls-struktur, speciellt inte om den är beroende av privatbilism.

Däremot är det inte alls i linje med vad som "antytts" åt stan. Själv har jag funderat på hur det kommer sig att miljöministeriet förhåller sig så positivt som våra tjänstemän säger att dom gör.

Beslutet kom som en kalldusch för Borgå. Förutom för oss som bryr oss om att ha butiker kvar i centrum och som bryr om oss miljön och en minskad privatbilism, för oss var det här glädjenyheter!! Nu kan vi då koncentrera oss på att utveckla centrum, för nu kommer här att finnas butiker också!

Vad som nu sker med det arma kungsporten är däremot ett stort frågetecken. Idag orkar ja int bekymra mig över det, nu är jag bara glad över att staten tycks ha insett vikten av enhetlig stadsplanering. På långsikt är det här definitivt ett bra beslut för alla!

Egentligen borde jag nu skriva om att vi flyttat och om hur härligt vårt hus är och om hur jobbigt flytten var etc. Men det skriver jag en annan gång om :)

Småpanik

Nu börjar det kännas lite som om paniken börjar krypa på. Vi flyttar alltså på lördag, jag har ännu en hel del kvar att packa. Dessutom måst ja komma ihåg adressförändringar till diverse ställen, fixa elkontrakt, fixa avfallshämtningen.. Fick ändå nu fixat städerska för att städa upp gamla lägenheten så den saken har jag nu "köpt mig ur" i alla fall.

Så börjar det bli super buzyt på jobbet. "to-do-listan" växer tre gånger snabbare än jag hinner avverka den. Men intressanta grejer är det på gång, och så märker jag igen att desto mer brått man har, desto effektivare och bättre jobbar jag...hmmm..åtminståne effektivare. Slutresultatet nog kanske lider en aning när det blir riktigt panik..

Har int hunnit sporta nåt på en vecka, och känner hur det börjar tära på mig, känner hur kroppen kräver att få svettas lite!

För att få lite mer att fundera på så börja vi kolla på ny bil dessutom. Vi behöver nu en som vi alla 6 sku rymmas i. Men en aning onödigt att börja fundera på det just nu!! Men jag märker att när jag börjar tänka på nåt så måste jag bara föra det från tanke till handling genast. Men nu satt vi det projektet på "paus" till efter flytten.

Har hållit på o diskuterat med dagvårdsmyndigheterna i stan angående den jobbiga situationen i Idas dagis. Där e några pojkar som e ovanligt bråkiga. De slår, sparkar, biter och t.om stryper de andra barnen jämnt o ständigt. Ida är helt tydligt rädd för dom! Har nu ringt o mailat till en massa folk och efter många om o men så har det nu lovats ens lite konkreta åtgärder...få se vad det blir av det hela. Idag igen hade hon en stor bula i pannan. För det första så berätta ingen anställd om det åt mig, utan Ida själv berätta att hon och en av dom här pojkarna hade varit ensamma (!!!) ute i ett förråd, där hade han sen skuffat henne så hon slog huvudet. Där fick hon sen gråta ensam en lång stund (?? hur lång??) tills pojken sen gick o sökte en vuxen! Hur kan barnen få vara utan övervakning?? Vad som helst kan ju hända. Jag skrev sen, igen, mail o berätta om även den här incidenten. Tänker nju meddela allt som händer! Och per mail så det är dokumenterat. Är så arg o knäckt o orolig för den här situationen!!

Det här blev ett synnerligen negativt inlägg, ush! Men ibland är det lite jobbigare stunder helt enkelt.