Hur mår du?

Ja fick idag en fråga som ja insåg att ja faktiskt int hört på länge: "hur mår du?" Alltså inte bara sådär i "artighets-syfte" eller small-talk- hur-mår-du, utan liksom mer genuint en fråga om hur jag riktigt mår! Jag blev så paff att ja int rikit visste vad ja sku svara. "Bra mår väl jag, men det är väl inte så viktigt hur jag mår...."

Började ju sen fundera på hur ofta man på riktigt stannar upp och riktigt på riktigt bryr sig om att höra oss för hur folk i ens närhet riktigt på riktigt mår. Borde göra det oftare! Jag skall absolut försöka bättra mig på den fronten!

Annars har veckoslutet gått i renoverings-tag. Och ett simhallsbesök fick vi inklämt med barnen också däremellan. Har inte varit i simhallen på jätte länge. Föredrar nog fortfarande andra aktiviteter, men barnen gillar det!

Roligt att remppa!

Kan int riktigt fatta det, men ja tycker fatkiskt att de här remppande e roligt! Heh, jag som svor för några år sen att jag aldrig aldrig mer skall remppa..int alltså någo! O nu tycker ja de e roligt :)
Köket står alltså i turen nu. Håller som bäst på att riva, gamla skivorna skall ner, nya upp, sen ska golvet rivas, sen ska de spacklas o slipas..o målas.. O om ca 4 veckor kommer sen vårt nya fina härliga kök! Kakel-funderingarna är inte helt klara ännu...det är så svårt att föreställa sig hur nåt sen ser ut på plats. Är sååå förvånad över hur överens vi varit om alla val, vi som annars är så olika!
Men dränerings-renoveringen saknar jag nog inte alls :) Int för att det ännu är helt 100% klart ens..men tillräkligt klart för att jag kan sluta stressa om det!

Trött på att vara trött!

Rubriken säger för tillfället allt jag har på hjärnan nu. Är ständigt helt totalt slut! Sover helt tillräkligt, 7-8 timmar, så det är inte problemet. Antagligen är det bara det att jag har så mycket jag hela tiden borde få gjort, att jag liksom blir slut av bara tanken. Speciellt när jag inte alls hinner med allt jag borde. Dead Lines faller över en titt o tätt, känns som att man släcker bränder hela tiden, och inte räcker till till nånting. Puust. Det värsta är att det först är början av September, ser ingen som helst andhämtningspaus före i slutet av November då vi åker till Dubai.

I flickornas fotislag söker dom nu aktiva föräldrar som skulle ställa upp o fixa ditt o datt för laget. Nu borde man ju då förstå att inte säga "ja, jag ställer upp"! Men o andra sidan så skulle det ju vara skoj att göra nåt helt annorlunda, och den tiden skulle ju då vara tid som jag INTE skulle sätta på jobb! Så det är väl bra!?

På tal om tidsanvändning: en liten kort sammanfattning på hur tidsanvändingen kan vara för en lokalpolitiker i dessa "intervju-tider": (gäller som tur inte mig, för jag lyckades slippa den nakkin). Tid använt för intervjuer: 30 h/vecka! Tid till styrelsemöte: ca 5h, nämndmöte 3h.
Därtill har man sen sånt som kallas jobb: 40h/vecka, arbetsresor kanske 6h (räknar här nu med distansjobbdagar också). Sova 40h/vecka. Det lämnar sen då hela...aj nej, det gör det ju inte, det blir liksom minus 4h som man kan spendera med sin familj! Härligt! Har nu insett att man inte KAN delta aktivt i politiken om man har småbarn och jobbar, det är alltså omöjligt! Nu försöker man priorietera möten och får sen en massa skit för att man int e med på allt...Som tur börjar jag utveckla en bra teflon-yta så allt skit liksom bara rinner av mig :)

När blir en sten ett sandkorn?

Fick feedback av min kära syster att jag kunde skriva nåt annat än att voija mig över politik :)

Vi har hållit på o grävt dräneringsdike det här och förra veckoslutet..och några dagar före det också. En massa grävande har det varit och en MASSA jobbiga stenar!! Idag plockade jag stenar och förde bort dom från sand/grus/stenhögarna och funderade på hur liten en sten skall vara för att ännu vara en sten? När blir den ett gruskorn och när är den ett sandkorn?

Den här frågeställningen kan man ju ställa också med andra, mer abstrakta ting, som t.ex "problem". När är nån sak så jobbig att det kan definieras som ett "problem", låt oss skriva om det som "sten". Det lustiga är ju att beroende på olika faktorer kan samma "problem" antingen vara en "sten" eller bara ett "sandkorn". Har man stress på jobbet kan det kännas som en stor o tung sten, men blir ens nära o kära sjuka så är jobbstressen ändå bara ett obetydligt sandkorn!

Det här filosoferade jag medan jag plockade sten alltså, och efter det kändes allt mycket enkelt o bra fast jag tidigare varit sjukt stressad över jobb o renovering o annat som ja kände att faller på en. Bra sten-terapi alltså! Kan rekommendera varmt, man får testa det här på vår gård helt gratis :)