Börjar varva ner

Sommarn e här, härligt! Hade en super härlig midsommarhelg ute på sjön. Champagne, grillmat, gitarrspel o sång, segling, solsken, sena morgonar och framförallt fantastiskt sällskap! Kändes vemodigt när vardagen kallade igen och min kära åkte långt bort för en vecka och jag återvände till jobbet igen. Nästa vecka är jag ute på sjön med flickorna, det blir skoj, börjar sakna dom igen..ca 3 dagar går helt okej att vara utan barnen, sen börjar man sakna dom. Nog är det ju ändå lite onaturligt att vara ifrån dom.. :-(

På jobbet börjar det kännas lite lugnare. Märks att folk börjat semestra, mindre möten, mindre mail. Perfekt tid för att i lugn o ro kunna sköta sånt som man inte hunnit med tidigare. Och bra är det att varva ner före semestern.

Var idag o skaffa sladdar till digiboxen, behövde en skart-fördelare och en lång antennkabel. Var lite stolt över mig själv när jag hittade det jag behövde utan att behöva fråga. Varför skall det egentligen vara nåt att vara stolt över? Mycket snabbare skulle det väl ha varit om jag frågat om hjälp? Är det på nåt sätt en bedrift att klara av allt själv?

Hann också med en snabblänk före jag cykla ner till stan o träffade Gia på terass. Råkade också stöta på Hanna som hängde med på några öl. Härligt terassväder. Skönt att komma hem i tid ändå.

När månne jag senast haft en ledig måndag kväll? Utan någo möten eller jobbresa? Det var väl i januari tror jag. Skönt var det i alla fall! Skulle nog bra kunna vänja mig vid det.